Livet är som ett korthus
Livet är som ett korthus, tar inte mycket fören allt rasar samman.
Förra veckan var jag glad över att vår medelhavskryssning blivit bokad med flyg och båtbiljetter, idag kom smällen om arbetsplatsen beslut.
I ett års tid har det varit på gång, men i tisdags bestämdes det att arbetsplatsen jag jobbar på har skulle bli uppköpt av privatföretag och detta medför ändringar.
Inget emot ändringar men när de drabbar mig på ekonomisk plan så blir de att bita i de sura äpplet och inse att där har man ingen framtid inom den arbetsplatsen.
Man kan lugnt säga att jag tappade humöret lite när de var informationsmöte idag, så vi skulle få veta vad som kommer hända, fick tillfälle och fråga mina frågor och sen när de blev lite förvirring över min fråga om lönerna för vikarier började pulsen öka, sakta lästes den nya summan upp på de nya avtalen som vikarierna får i framtiden....
Lönen sjunker...
Jag sa efter det svaret, utan att tveka till tjejen som satt brevid mig "Jahapp hejdå för min del inte en chans att jag jobbar på den lönen och överlever ekonomiskt". Sen steg jag upp och gick.
Nu är det bara att fräsha upp CVn och skicka in de till så många ställen som möjligt.
Kommer inte dela detta någonstans så ni som läser, tack och förlåt måste bara lätta på mina tankar!