Tolerans
Har aldrig varit en populär tjej eller hur man skall kalla det. Jag var alltid den tjejen som var lite större än de andra tjejerna, var alltid den som var lite annorlunda, pratade konstigt osv..
Jag hade ett talfel tills jag gick i 5an då de klippte tungbandet på mig och jag äntligen kunde säga R, jag hade osäkerhet tills jag kom upp till myndig ålder, jag hade akne vilket jag inte fick under kontroll tills jag var vuxen, än i denna dag så har jag stunder då de inte går att dölja.
Jag var en pojk-flicka, hängde med pappa vart han än gick, intresserade mig för saker pappa var med i och allt han gjorde.
Jag var blyg men försökte bekämpa de hela livet, jag var högljudd (än i denna dag är jag de) och hade ett temperament som inte var till min fördel.
Jag blev väldigt lätt mobbad i skolan, fick ökennamn och små pikar lite här som där.
Min självkänsla sjönk drastiskt när jag kom upp i högstadiet. Jag funderade mycket på varför jag ens fanns när de verkade som alla svängde sig emot mig eller helt enkelt inte ville veta av mig.
Min familj fanns alltid för mig men vågade aldrig säga något.
När jag kom upp i Yrkkis mådde psykiskt dåligt en lång stund och en kväll när allt var som värst så märkte en killkompis av att jag inte var mig själv och den veckan gjorde han allt för att få mig och tänka på annat. Så tack för det R! Ingen aning om jag någonsin tackat dig men tror inte jag hade brutit mig loss från mörknet utan att du vakat över mig.
Jag skämms inte att säga att jag mått dåligt, jag skämms inte över att jag funderade på väldigt dålga saker, jag skämms inte över att berätta detta. Vill uppmärksamma att man kan må dåligt i tysthet och utan att visa utåt.
Efter att jag nått botten den kvällen så började jag äntligen se ett ljus i tunneln efter mycket om och men. De vänner som verkligen stod bakom mig fanns där, utan fördomar. De andra ja "låtsas" de bara försvann.
Jag mår bättre av att ha vänner som verkligen är ens vän för min skull inte för att de känner att de inte har någon annan och kan vara med mig då.
Nu lever jag dag för dag. Säger åt alla som visar förakt över min vikt "blunda om du inte gillar vad du ser" och främst av allt, jag uppmärksammar att mobbning är dåligt för alla ungdomar jag har under mina vingar,
Små ord sårar, blickar kan såra. Tänk på de när ni har någon som är blyg, mindre vacker eller ja har en speciell personlighet.
Om ni orkade läsa detta så, andas, tänkt tillbaka på om ni någonsin har sårat någon eller om ni någonsin blivit sårad. Stäng inte in de utan prata om de om de gnaver. Ju mer du stänger in ju mer sväller de till de inte kan stanna inne och då kan det sluta dåligt.
Men vänner klarade jag mig igenom detta.