Ännu en fight...
Nu är det hänt...
Finska posten vs lilla jag...
Jag har blivit den där "jobbiga kunden" den jag svor på att aldrig bli...
Men kunde inte låta bli inte efter att man blivit hänvisad från ena personen till den nästa och den som borde veta va den sysslar med hänvisa mig till nättjänsten...
Som en vän till mig skrev:
"Det är inte rätt att hänvisa till nättjänster när man redan är i kontakt med firman som säljer tjänsten"
Håller 100% på det, om man har något som heter kundtjänst så skall man kunna besvara på en fråga.
Om man är osäker så tar man reda på hur det är och återkommer till en, inte bara meddelar att de inte vet att jag får söka upp en sida å nätet för att skriva en berättelse....
Fick till sist henne och ta mitt nummer och 10 minuter ringde en kille upp och och helt sakligt sa exakt hur jag skulle göra. Visst de va inte exakt de svar jag ville ha men de var ett ordentligt direktiv som jag kunde ta och görautan ordet "gå till våra nättjänster"Jag som redan var urförbannad kunde varit trevligare men klämde ur mig "hur svårt ska de vara att ge ett sånt här svar direkt i stället för att måsta höra på en massa onödigt i 10 minuter som sedan avslutas med ´men jag kan inte göra nå för jag vet inte vad jag kan göra´"
Gud hur jag skämdes när jag la på men jag kunde inte hålla mig.
I alla yrken jag jobbat med har de alltid varit "kunden har rätt" och sen om man varit osäker på något så har man svara "ett ögonblick jag ska ta reda på saken" ALDRIG "nej jag vet inte"...
Många av er tycker säkert jag gör en höna av en fjäder men i alla fall så har jag fått ta krig mot posten förut och då med fick jag svaret (efter jag fyllt i på nättjänsten) "tyvärr kan vi inte hitta brevet att de borde dyka upp snart och om de inte dyker upp inom 2 veckor kan du ansöka om värdet på innehållet" (de va min mordagsgåva jag skickade för jag bodde på Åland och kunde inte åka hem till morsdagen...
Den kom fram 1 månad senare samma dag jag kom till Finland själv.. Vilken ironi?!
Här är i alla fall mailet jag skrev för att reklammera allt som hänt mig och ja är väl som sagt en aning dramatisk i de men fy fasen säger jag bara...
Man blir ju rädd att skicka saker nu för tiden...
over and out
/Klagaren