Dålig självkänsla
Sedan jag kom i tonåren kanske lite före redan när hormonerna började gå runt i kroppen har jag haft en hy som varit från helvetet. Porer som syns, akne i stora mängder och så gropig hud.
Värsta tiden var vid 5an och till 8an, fick höra giringar om det och det gjorde mig osäker, ätit medicin mot akne, det gjorde att det lättade en stund men inget hjälpte, sen började jag med p-piller som hjälpte mot akne, det hjälpte mig massor men kan inte stressa hur mycket p-pillrena förstörde min kropp och mina hormoner.
Har aldrig sminkat mig nå överdrivet eller ofta men när jag började sminka mig fattade jag inte varför folk hajjade till när de träffade mig när jag sminkat mig, men när jag sedan sett tillbaka på hur jag normalt ser ut och utan smink och håret fixat så är det nog en skillnad men inte så farligt som vissa påstår.
Men man känner sig i alla fall mycket mer levande med smink och fixat hår, MEN jag är lat, orkar inte göra de till vardags, tar mig en timme för att få håret och sminket på plats om jag ska göra de ordentligt, ska jag bara sminka mig lite så är de mindre än 10 minuter somgår men de är endå en lite ändring.
Enda ändringen jag ser på mig själv är att ja ser piggare ut med smink, inte att utseendet ändrar men glad när folk anser att jag ser fräsch ut i alla fall.
Jag sminkar mig inte för någon annan än mig själv, ska jag på fest kan jag gå osminkad om jag känner för det eller väldigt lite sminkad, men de gånger jag vill "gömma" mig så sminkar jag mig ordentligt.
Alltid haft dålig självkänsla men har sedan jag blev bestämd av mig "att ser de inte något de gillar kan de blunda" och det har hjälpt mig många gånger men ord sårar ändå...
